Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 571
— Men det är väl knappast möjligt.
— Kanske, svarade Clärchen med låg stämma.
Benranglet vände sig om och betraktade Clärchen när-
mare. Han tyckte att hennes röst lät så underlig. Då
märkte han den brännande rodnaden på hennes kinder och
såg, hur hennes ögon lyste.
— Men hvad är det, kära Clärchen.
— Ingenting, svarade hon. Jag känner mig endast
varm.
— Varm i denna vinterköld! Besynnerligt! mumlade
Benranglet.
— Jo, adjö nu! hviskade Clärchen, vinkade med han-
den och skyndade bort med snabba steg.
Benranglet såg förvånad efter henne.
— Hvad kom åt flickan?
En lång stund stod han så och grubblade.
— Skulle det vara möjligt! Skulle det verkligen kunna
vara möjligt! mumlade han gång på gång. — Ja, hvarför
icke, besvarade han själf sina hemliga tankar.
Han "väcktes ur sina drömmar af ett kraftigt slag på
axeln.
— Hvad står ryttmästarn här och filosoferar öfver?
frågade Hjelm som jämte Stjernstråhle nu anländt till råd-
huset.
— Nej, se ungtupparne! utbrast Benranglet. Skulle
ni inte en vacker dag kunna hälsa på mig och kapten Lars
och Clärchen?
— Jo, det ska vi göra. Men nu ämna vi gå hit upp
och dansa, svarade Stjernstråhle.
— Jaså. Och jag och kapten Lars begifva oss till
slottet. Där är mycket trefligare.
— Då följer jag med, ropade Hjelm.
— Du gör så tusan häller, skrek Stjernstråhle och
högg sin vän i armen. — Nu följer du med mig.
— Jag kommer väl efter, yttrade Hjelm leende till
Benranglet, medan kamraten af alla krafter drog honom
mot rådhuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
