- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
581

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 581
ger han efter hvartenda finhyllt och fagert ansikte, han
får se. Och nu har han väl alldeles glömt bort den där
Ebba Lindelöf, om hvilken han talade så mycket i början
af fälttåget. Nåja, det är hans natur; fast icke kan jag
vara sådan.
Och han försjönk i vemodiga drömmar om sin aldrig
förgätna Gretchen, hvilkens! minne, det kände han, skulle
följa honom, till dess en kula, ett pikstyng eller pamphugg
ändade hans lif.
Sorlet från danssalen, den välluktfyllda luften och trött-
heten efter de senaste dagarnes jaktstrapatser verkade söf-
vande på honom, han domnade bort, rummets konturer
flöto samman, musiken hördes svagare och svagare och till
slut somnade han in. Och då befann han sig i drömmen
åter som så många gånger förut i Gretchens kammare i
Magdeburg, såg henne sitta vid sin sida och hörde den
mjuka klangen af hennes röst. Och på hans läppar lekte
ett leende af lycka.
Han hade väl ostörd sofvit en tio minuter, då en ung
flicka med svart sidenmask för ansiktet inträdde i rummet.
Till en början såg hon icke den sofvande Hjelm, där han
satt i ett hörn, något dold bakom ett draperi. Hon satte
sig ned i en stol och aftog masken för att svalka sig. Det
var ett ungt, vackert flickansikte, inramadt i guldblondt
hår, som visade sig. Hon tycktes något upphettad af dansen
och torkade sig i pannan med en fin spetsnäsduk.
Så kom hon händelsevis att kasta en blick åt det håll,
där Hjelm satt. Ögonblickligen förändrades hennes ansikte.
De stora ögonen blefvo ännu större och hon såg ytterligt
förvånad ut. Hon reste sig häftigt upp och gick fram till
Hjelm. Där stannade hon och betraktade honom. Och
ju längre hon såg på honom, dess gladare tycktes hon bli
och hon böjde sig framåt för att lägga handen på den sof-
vandes axel och väcka honom.
I detsamma slog Hjelm upp ögonen. Han såg flickan
stå framför sig, men han visade ingen förvåning. Det
föreföll, som om han ansett hennes närvaro helt naturlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free