Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 582
— Det var en skön dröm, jag haft, tänkte han dun-
kelt. Låt mig fortsätta att drömma.
Och han slöt ögonen för att icke släppa den vackra
drömbild, han under sömnen narrat fram.
Men efter en stund tittade han åter upp. Den unga
flickan med det guldblonda håret stod fortfarande orörlig
och leende framför honom. Men nu tyckte Hjelm, som
blifvit fullt vaken, att hon såg så märkvärdigt lefvande ut.
Skulle det icke vara en drömi Var det verklighet? Och
han satte sig upp i stolen och stirrade som en vansinnig
på flickan framför sig.
Hvadan denna blekhet, som plötsligt spred sig öfver
hans drag, och detta förfärade uttryck i hans ögon? Skulle
en ung, vacker flicka så kunna förskräcka en tapper svensk
officer.
— Ett spöke! Ett spöke! mumlade Hjelm.
Men flickan yttrade med en mjuk och melodisk röst,
medan en svag rodnad betäckte hennes kinder.
— Känner du icke igen mig, Anders Hjelm? Eller
kanske du ännu är ond på mig.
— Gretchen! Gretchen! Ar det verkligen du? Men du
är ju död, hviskade han.
Han var nu nästan öfvertygad om, att det icke var ett
spöke, han såg, ty icke kunde väl ett sådant rodna.
— Visst är det jag, Gretchen, lifslefvande, som du
ser. Men du är väl icke rädd för mig, Anders Hjelm?
yttrade flickan leende och lade sin hand på hans axel.
Då rusade Hjelm upp och slöt flickan i sin famn.
— Jag vet icke, huru det kunnat gått till, att du blif-
vit räddad. Jag har sörjt dig som död alltsedan den
förfärliga dagen. Och då jag nu såg dig, trodde jag att
jag drömde, och sedan, att du var ett spöke och jag blef
förskräckt. Men nu är jag glad, att jag åter har dig lifs-
lefvande hos mig.
Och han kysste henne gång på gång i lidelsefull lycka.
Sedan han lugnat sig något i sin öfversvallande glädje
öfver att hafva återfunnit den, han länge begråtit som död?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>