Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 585 —
där, trodde jag att du sprungit ut i staden och blifvit
mördad. I tre dagar och tre nätter ströfvade jag omkring
på gatorna och sökte bland högar af lik.
— Stackars min vän, mumlade Gretchen.
Stackars jag! yttrade Hjelm. Jag var en dåre som
förtjänte hängas . . . Stackars du, min älskling, i stället, som
fick lida så mycket för min skull... Men hur gick det dig
vidare? Du föll i floden nämde du.
Ja, jag kastade mig baklänges i vattnet. Jag ville
dö. Lifvet hade förlorat allt värde för mig, då jag trodde,
att du icke längre brydde dig om mig. .. När jag kände
de kalla böljorna omsluta mig och vattnet brusa i mina
öron, var jag lycklig. Jag tänkte: Snart är det väl slut,
det finnes ingen Gretchen längre, som behöfver sörja och
gråta.
.. . Men det blef icke så. Efter en kort stund flöt jag
upp till ytan. Någonting stötte till mitt hufvud. Kramp-
aktigt, utan att veta hvad jag gjorde, ty jag var som be-
döfvad, grep jag fast i detta något. Det var en halfbränd
timmerstock, som jag träffat på. Och — hur underligt det
än låter — jag, som nyss i förtviflan velat dö, jag klängde
mig nu af instinktiv själfbevarelsedrift fast vid stocken af
alla krafter och flöt med den utefter stranden.
. . . Ofver mig såg jag eldskenet från alla Magdeburgs
tusen, brinnande hus och hörde larmet, jämmerskriken och
segerropen. Jag ryste, både i följd af det kalla vattnet
och af den fasa, mördandet och plundrandet ingåfvo. Ehuru
jag mycket väl kunnat simma intill stranden och stiga
upp, vågade jag det likväl ej, ty jag, som för några minu-
ter sedan icke önskat högre än att få sluta mitt lif i floden,
förskräcktes nu öfver möjligheten att kunna blifva mördad
på land.
.... Så flöt jag, hängande vid stocken under väl en
kvarts timmas tid, till dess jag kommit förbi den brinnande
staden. Gång på gång stötte jag på lik efter unga kvin-
nor, borgare eller soldater, som misshandlade och utplun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
