Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 588 —
■då vägarne voro ytterst osäkra. Men efter en tid drogo
soldaterna bort från Magdeburg och då en dag en son till
gumman, en fiskare, som bodde några mil nedåt floden,
kom på besök passade jag på att bedja honom föra mig
till Frankfurt, där jag hade släktingar.
Af en granne fick han låna kärra och häst. Jag klädde
mig som en fattig bondflicka och så bar det i väg en solig
morgon i juni. På de undangömdaste vägarne foro vi, i
början endast om nätterna och hvilade oss om dagarna,
djupt in i någon skog. Men snart vågade vi äfven resa
om dagen, ty vi visste att största delen af de kejserlige
soldaterna befann sig i Brandenburg, öster om Magdeburg.
Och vår färd gick åt söder.
Efter något öfver en veckas resa utan några vidare
missöden än en bräckt skackla och en sprungen hjulaxel,
hvilka dock fiskaren lätt lagade, fingo vi en eftermiddag se
Frankfurts tornspiror höja sig öfver kullarne. Då visste
jag, att jag var räddad och snart befann jag mig i mina
släktingars hem. Fiskaren fick en penningssumma af dem
och återvände morgonen därpå till Magdeburg.
I Frankfurt stannade jag hela sommaren och hösten och
då jag sedan vid jultiden fick höra, att svenske kungen
slagit sig ned i vinterkvarter i Mainz, begaf jag mig hit
för att söka dig. Och så fann jag dig här på balen, som mina
släktingar nödvändigt ville att jag skulle besöka för att
muntra upp mig en smula. Ty jag har icke under hela
tiden varit vidare glad, som du väl kan förstå.
— Jo, jag kan tänka mig det. Men du skall icke tro,
att jag haft så trefligt häller i min tärande sorg öfver att
ha öfvergifvit dig.
Och Hjelm omtalade i korta drag för Gretchen sina
öden allt från den ohyggliga majmorgonen i Magdeburg
till dess de nu således råkades på balen. Då han med
förtjusning skildrade syster Cecilia, rynkade Gretchen sina
fina ögonbryn och kastade en skarpt forskande blick på
honom.
—• Sannerligen tror jag icke att du är litet svartsjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
