Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Den röda sammetsmasken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 587 -
att om icke den goda gamla funnit mig på morgonen, hade
jag väl legat kvar på marken tills jag dött.
— Stackars min flicka, hvad du måtte ha lidit i Och
därtill var jag skulden, mumlade Hjelm, i det han hårdt
tryckte Gretchen intill sig.
. .. Då vi kommit fram till hennes bostad, som verk-
ligen såg mycket eländig ut — en liten torfbetäckt stuga
med ett fönster och så lågt i taket, att jag icke kunde gå
rak — fortsatte Gretchen, kokade gumman upp litet mjölk,
hvari hon bröt något groft svart bröd, samt satte denna
soppa framför mig. Du kan icke tro hur bra den smakade.
Jag åt, så att jag nästan skämdes för min glupskhet. Men
godt gjorde den mig. Jag kände krafterna nästan ögon-
blickligen återvända.
Då soppan väl var förtärd till sista droppen och jag
kände mig mätt och styrkt, letade gumman rätt på litet
rent linne och en visserligen trasig men dock temligen snygg
kjol, och iklädd dessa jämte en schal öfver axlarne satt jag
framför elden, medan mina kläder torkade.
Men länge hade jag inte suttit, förrän jag kände ögon-
locken bli tunga. Då ledde mig gumman till en säng,-på
hvilken jag föli ned och somnade. Hon bredde en filt öf-
ver mig och så sof jag, tror jag en half dag. När jag vak-
nade voro mina kläder fullkomligt torra och dessutom väl
rengjorda från all gyttja och sand.
— Hvar finns den där gumman|? Hon är då sanner-
ligen värd en ny stuga och en påse guld, utbrast Hjelm.
— Hon bor väl kvar strax norr om Magdeburg, tän-
ker jag, svarade Gretchen.
— Kommer jag någonsin att] ha mina vägar ditåt,,
skall jag söka upp henne och belöna henne för den goda
hjälp hon lämnade dig, min vän.
— Det kan du ju göra. Men i alla händelser ämnar
jag själf besöka henne, så snart jag får tillfälle.
— Nå, hur länge stannade du hos henne?
—- I något öfver tre veckor. Jag var ganska sjuk och
dålig och föröfrigt vågade jag knappast resa någonstädes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
