Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 —
föra, men likväl hade det lyckats genom oförsagdhet oc
hurtigt modi Och kungen var sannerligen icke den, som
i onödan kastade hären in i vågsamma företag. . Det hade
han nogsamt visat. Låt oss därför göra vårt bästa och följa
hans lyckliga stjärna I ropade de om hvarandra.
Endast Horn och några af de äldre sågo bistra ut och
skakade på hufvudena. Men ingen yttrade ett ord och
äfven Horn teg.
Och föröfrigt var ju saken genom kungens ord redan
afgjord.
Sedan krigsrådet blifvit upplöst, steg Gustaf Adolf till
häst och red enligt sin vana ensam ut för att rekognoscera.
Han trafvade utefter stranden åt söder, dock på så långt
afstånd, att han icke kunde nås af kulorna, hvarmed Tilly
då och då hälsade svenskarnes ankomst. Hela lägret låg för-
öfrigt utom skotthåll.
Det var en något kylig vårdag i slutet af Mars. Him-
len isblå med några hvita, drifvande molntussar, och luften
klar, så att blicken kunde skjuta långt öfver den släta dal-
sänka, genom hvilken floden mellan sumpiga stränder sling-
rande flöt fram. Här och där lågo några holmar bevuxna
med vide och albuskar utkastade.
Då kuugen ridit en kort stund, närmade han sig stran-
den. Han var nu utom fara för de fientliga kulorna. Han
^ o norr, stannade och satte fältkikaren
för ögat. At väster såg han slottet Obendorf, kring hvil-
ket svenska hären lägrat sig, höja sina gråa tinnar. Åt
öster, på andra sidan floden, lågo Tillys batterier, skilda
åt af skansar och förhuggningar och noga följande strän-
dernas krumbukter. Framför dem sträckte sig en bred
rand träskmark och bakom batterierna och skansarne
höjde sig en tät granskog, i hvilken han anade, att bayer-
ska hären höll sig gömd.
— Sannerligen tror jag icke nästan, att Horn och grå-
skäggen hade rätt. Att där gå öfver vore en galenskap.
Det skulle kosta för mycket folk och kunde föröfrigt lätte-
ligen misslyckas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
