Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
kungen en blick kring sig på de öfriga generalerna och
öfversterna.
— Ja, ja, hördes ett brummande från de äldre af dem.
Horn har rätt. Det är en galenskap att försöka öfvergån-
gen midt för fienden. På slagfältet skola vi offra lif och
blod för ers majestät; men hvarför låta oss och våra sol-
dater utan betäckning nedskjutas som oskäliga djur. Innan
vi hunnit öfver floden, skall fiendens kanoner redan ha
sopat bort oss.
Det blixtrade till i Gustaf Adolfs stora blå ögon och
han kastade hufvudet något bakåt.
— Hvad! utropade han. Skola vi, som gått öfver Oder,
Elbe, Rhen, ja öfver själfva Östersjön, nu stanna försagde
vid den mycket mindre Lechfloden.
Ett mummel hördes från de församlade befälhafvarne,
men ingen yttrade någonting.
... Besinnen, mina herrar, att just de svåraste företa-
gen ofta lyckas, endast därför att fienden anser dem omöj-
liga. Hela den bayerska hären skall blifva förskräckt, då
den ser oss icke rygga tillbaka för det otroliga. Och just
af denna förskräckelse böra vi begagna oss; men alldeles
icke själfva låta oss förfäras. Föröfrigt utgöres den fient-
liga hären mest af bönder, som nyss blifvit tagna från plo-
gen. Och att dessa icke kunna hålla stånd mot våra här-
dade gossar, det veta ni alla fuller väl.
... Till min bepröfvade vän och stridskamrat fältmar-
skalk Horn vill jag säga, att hären i händelse af en ogynn-
sam utgång skall hafva en god tillflyktsort, den närbe-
lägna staden Donauwörth. Dock hoppas jag förvisso, att
någon sådan ej skall behöfvas.
... Kommen ihåg, mina vänner, att lyckan står dem
djärfvom bi! Och låt oss nu raskt gripa verket an.
Då konungen slutat, hördes ett ljungande hurrarop
från alla de yngre och äfven de flesta af de äldre befälhaf-
varne. Han hade med sina eldiga, uppmuntrande ord
fullständigt tagit dem. Hur många gånger förut hade
icke ett företag synts förtvifladt, ja rent af omöjligt att ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
