Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 613 —
andra öfverstarna stupa eller transporteras annorstädes; och
till dess stannar du väl kvar hos mig som min adjutant.
— Naturligtvis, svarade Benranglet.
Då kungen och hans svit återkommit till lägret, vid-
togos genast åtgärder för öfvergången. Först »gyckelmake-
riet» för att lura gamle Tilly, som kungen skämtsamt be-
nämde de närmaste tillrustningarna.
Detta bestod däruti att soldater sändes ut på slätten
för att samla hop trästammar, buskar, bråte, hvad som
hälst, blott det dugde att hugga och såga i.
Daisänkningen var mycket fattig på skog och det var
svårt att få tag i någonting, som åtminstone kunde se ut
som brotimmer. Men efter ett par timmars sökande åter-
kommo soldaterna med några eländiga buskar, halfruttna
bräder, sönderslagna kärror.
Då kungen fick syn på »timret», skrattade han af full hals.
Ja, af det här måtte bli en ypperlig brygga, på hvil-
ken vi i fiendens åsyn kunna gå öfver floden med kanoner
och hästar och allt!
Och alla omkring honom instämde i dånande skrattsalfvor.
Och nu på eftermiddagen började ett ostentativt hug-
gande och sågande och timrande,så det var lust och glädje däråt
Tilly, som märkte arbetet, sände timmermännen några
kulor, hvilka dock icke gjorde någon verkan, då svenskarne
naturligtvis höllo sig utom skotthåll.
Hela kvällen fortsattes det fruktansvärda timrandet
under soldaternas skral och skämt, och först då mörkningen
inbröt, upphörde det. Men då var det verkligen också på
tiden, ty hvarenda trädbit och bräda var så illa sönder-
huggen och misshandlad att den knappast dugde till ved
att koka kvällsmaten öfver.
Men målet hade vunnits. Tilly tviflade nu icke ett ögon-
blick längre på att Gustaf Adolf verkligen dagen därpå skulle
våga det dumdristiga försöket, att midt i gapet på hans
batterier gå öfver floden. Han vidtog genast sina anstalter,
i det han från stränder och holmar sammandrog några
af sina vidt spridda troppar, och då den gamle fältherren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
