Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 614 —
lade sig till hvila för natten, log han bistert i sitt gråa
skägg och läste en varm bön till madonnan om morgon-
dagens otvifvelaktiga seger.
Knappast mindre lugn till sinnes kände sig Gustaf
Adolf. Allt var väl beredt för öfvergången. Han visste nu
vattnets djup vid flodkröken midt emot den aflånga holmen,
hade en ungefärlig uppfattning af bottnens sluttning och
det djupaste ställets bredd och — framför allt — han hade
lyckats invagga sin motståndare i säkerhet. Bäst att smida
medan järnet var varmt, i stället för att som Horn föreslog,
fegt krypa undan och genom en lång omväg söka nå samma
mål.
Då marskvällens skymning kom, tändes eldarne. I en
vid halfcirkel kring slottet Oberndorf på en sträcka af öf-
ver en fjärdedels mil lyste de tätt, tätt som vintergatans
stjärnor. Och längre ned åt floden till långt bort utefter
stränderna glimtade utposternas ljus.
Och på andra sidan ett bredt, mörkt band — floden —
blänkte de eldar, som tillkännagåfvo, hvar Tillys batterier
voro förlagda. Men där bortom var det svart, ty den
tjocka skogen, hvari den bayerska hären slagit läger, dolde
skenet.
Kring en af lägereldarne i närheten af slottets murar
voro de fyra svenskarne, nu som så många gånger förut,
församlade. Matgrytan puttrade öfver glöden, Clärcheu
rörde med slefven uti den, trosskärran var framkörd och i
den slumrade lille Hezekiel, sorgfälligt insvept i filtar och
kappor. Matoset stack dem ljufligen i näsorna, piporna
blossade och samtalet fladdrade hit och dit. Stundom tyst-
nade man för att drömma eller lyssna till sorlet, sångerna
och psalmerna, som på svenska, tyska, finska, engelska,
holländska och franska ljödo rundt omkring. Allt var frid
och belåtenhet, och att öfvergången skulle kunna verkställas
och man ännu en gång skulle slå fienden, därpå tviflade
ingen man i lägret.
Benranglet låg stödd på sina armbågar och samtalade
med Hjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
