Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 819 —
tänker, att de andra stugorna, ett trettiotal stycken, väl äro
byggda på samma sätt. Korsbjälkarna skola säkerligen
gifva präktiga balkar och sträfvar till de väldiga bockarne
och af husens golf och tak kan man ju få plankor till bro-
läggningen.
— En ypperlig idé. En fullkomligt glänsande idé, öf-
verste von Drake, yttrade kungen och strök sig om det
guldgula pipskägget. Det förvånar mig, att jag icke själf
kunnat få den tanken. Jag är er mycken tack skyldig,
öfverste, för ert briljanta förslag.
Benranglet bugade sig.
Ett sorl af beundran hördes bland de församlade offi-
cerarne, då Benranglet framlagt sin plan och mer än en af
öfversterna svor i sitt skägg öfver, att det icke varit han,
som framkommit med densamma. Så enkel och bra före-
föll den honom. Hvad fanen, att rifva en by för att skaffa
timmer till en brol Det var ju den naturligaste sak i
världen.
Raskt greps verket an. Ett tuseDtal soldater och alla
de bästa och rappaste timmermännen från samtliga rege-
menten sändes till byn och genast började rifningsarbetet.
Benranglet kom inrusande i stugan, där han varit da-
gen förut. Fortfarande samma scen. Familjen samlad
kring frukostbordet, Petter August, hans kärring, den fnitt-
rande flickan, de snoriga ungarne; och på det jordtrampade
golfvet spetade hönsen och griskultingen omkring.
— Nu, Petter August, tar den lede din stuga, och själf
far du åt fanders. Huset ska rifvas och ni skola allesam-
mans hängas.
Ögonblickligen rusade alla upp från sina platser. Kärrin-
gen till att skälla, flickan skiek, ungarne tjöto, hönsen
kacklade, griskultingen pep, Petter August kastade sig grå-
tande på knä inför den fruktansvärde.
— Se så, lugna er mina vänner! ropade Benranglet
då han märkte verkan af sina ord. Det är icke så farligt
som det låter, själfva få ni nog behålla lifvet, men stugan
skall rifvas och det genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
