Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620 —
Men hvarför ? Men hvarför? skrek kärringen.
Ja, om ni det finge veta; men det angår er ej.
Bu-u-uh! Usling, bof, mördare, tjufl tjöt kärringen.
Och den öfriga orkestern instämde fortissimo.
Tyst, kärring! Tig ungar! röt Benranglet. Ni bli
nog inte ensamma om’et. Jag kan trösta er med, att hvart-
enda hus i byn delar samma öde. Och se här ha ni för
besväret.
Han slängde en handfull mynt, dubbelt mer än stugan
var värd, på bordet.
Genast sjönk fortissimot till pianissimo och inom kort
inträdde paus.
Skynda nu att packa ert bohag på en kärra, spänn
grisen och hönorna för och ge er i väg inåt landet! Ty
inom en halftimma börjar leken.
Han försvann och genast började kärringen och Petter
August samla ihop sina fattiga ägodelar, medan de då och
då kastade en belåten blick på pänninghögen på bordet.
Och liknande scener egde rum i hvarje af byns stugor.
Först tjut och tandagnissel. Så ett belåtet grin öfver den
hederliga vedergällningen.
Hela dagen fortgick arbetet med byns rifvande med
feberaktig ifver. Och soldaterna hade icke väl fått ned ett
hus och slagit teglet och murbruket från bjälkarne, förrän
timmermännen smällde ihop väldiga bockar, hvarpå lades
plankor från golfven och taken. Det var ett dånande och
ett slamrande, ett snickrande, sågande och bultande, som
fröjdade kapten Lars landtliga hjärta, Han kunde nästan
tro sig hemma på sin gård i färd att med sina drängar
bygga upp en ny ladugård. Yxhuggen hveno, hammarsla-
gen smällde, sågarne hväste, spånor och plankstumpar flögo
vidt omkring, det var ett lif och ett buller, så kungen nästan
var ängslig att det skulle höras öfver floden och väcka fi-
endens uppmärksamhet. Men lyckligtvis låg byn långt upp
på slätten och Tilly anade ingenting. Han stod fortfarande
med sina batterier midt emot slottet, där svenska hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
