Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Genom eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flodstränderna och dalen, bröt den bayerska hbären upp och tågade
i ilmarscber till Ingolstadt.
Tilly bars på en bår af två soldater. Långa stunder
låg ban sanslös, men så vaknade han upp af någon stöt
eller skakning, och de ohyggliga smärtorna aflockade den
gamle mången suck och månget jämmerrop, så att soldaterna,
som buro honom, kände tårar stiga upp i ögonen och hjärtat
krympa samman i deras bröst.
Efter några dagars marsch anlände hären till
Ingolstadt, där gamle Tilly sedan femton dagar under olidliga
plågor låg på sin sjukbädd, innan han dog. Kurfursten
satt fiere timmar vid hans säng, men kunde föga trösta
honom. Ty mer än den förfärliga kroppsliga smärtan
beklagade den gamle fältherren sin olycka att ha öfverlefvat
slaget vid Breitenfeld och icke hunnit utplåna den skymf,
som då tillfogats honom.
När hans död blef bekant, spred sig stor skräck och
modlöshet bland de kejserlige, och många upprepade de
ord, som en österrikisk kardinal fällde vid underrättelsen
om fältherrens bortgång:
— Nåväl, så är då spektaklet slut, och ridån kan
gå ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
