Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| TJUGUFEMTE KAPITLET. |
Slottet i skogen. |
Djupt in i susande skog någonstädes i nedre Bayern
ligger ett slott. Gamla och förfallna äro nu dess murar.
Vildris och mossa kläda springorna mellan de rödgrå
kullerstenarne. På många år har vindbryggan ej varit uppdragen.
Dess kettingar äro nedrostade och vattnet i vallgrafven är
uttorkadt. I fönstrens spräckta rutor sjunger vinden, och
fåglar och läderlappar flyga obehindradt ut och in.
Men från detta slotts grå tinnar, som stolt höja sig
öfver granarnes vaggande toppar, har för länge, länge
sedan i gryningsstunden mången ung väpnare skådat ut och
i dalen nedanför kanske upptäckt glittret från de
plundringslystna rofriddarnes stålklädda skara, och då med klangen
från sitt horn manat borgens män till verksamhet och
försvar. Och i dess salar ha om aftnarne strängaspel och
flöjter klingat, skratt och skämt ljudit, vinet flödat och
golfplankorna knarrat under ädelborna jungfrurs små
sammetsskor och tappre och höfviske riddares sporrbeklädda
stöflar.
Nu äro endast några få af slottets rum försatta i
beboeligt skick och där — — men låt oss gå i ordning med
frågorna.
En morgon några veckor efter striden vid Lech, då
svenska hären, sedan belägringen af fästningen Ingolstadt
blifvit upphäfd, befann sig på marsch mot München, lät
Gustaf Adolf kalla Benranglet till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0647.html
