Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 672 —
Bönder, isynnerhet de.bayerska, äro ett lömskt pack, menen
slottsherre skall säkerligen ieke neka två vandrande riddare
en matbit, ett glas vin och en bädd.
—_Ja> n°g vore det skönt att få det alltid. Jag kän-
ner mig sönderbråkad i hela kroppen, och är färdig att
dimpa af hästen, svarade Hjelm.
I skridt gick ridten genom parkens gångar. Plötsligt
gaf Bemänglet till ett utrop.
— Se där ett ljusi
— Hvar?
— Jo, där mellan träden!
Nu kunde Hjelm tydligt se det. Det var verkligen ett
ljus, som, fastän svagt, gläuste fram i löfverket. De styrde
hästarne i riktning dit.
Snart kunde de skönja slottets tinnar mot den mörka
natthimlen. Det höjde sig stort, hemskt, dystert framför
dem. Endast ur ett fönster lyste ljus. Murarne kring
boi ggården voro delvis sönderfallna och vindbryggan var
nedfälld. De skulle just rida öfver denna, då Hjelm plöts-
ligt ryckte till, höll in sin häst och pekade uppåt slottet.
— Ett spöke! hviskade han.
Hösten darrade af fasa och han ryste i alla lemmar.
På en balkong i höjd med andra våningen syntes en
ljus gestalt långsamt sväfva fram och tillbaka.
Intet ljud af steg kunde uppfattas, men rundt om ge-
stalten suckade, stönade det så underligt.
Det var nattvinden, som sjöng i slottets fönsterspringor
och remnor.
Afven Benranglet hade hejdat sin häst och såg upp
mot balkongen. Fastän han icke mer än nätt och jämt
trodde på spöken, kunde han likväl icke undgå att känna
sig orolig. Sannerligen man visste, hvad som kunde hända
i dessa världens sista tider, fulla af järtecken och under.
Han kände sig nu mindre benägen att klappa på slottets
port. Men som han icke ville visa, att han delade någon-
ting af sin väns ytterliga fasa, bemannade han sig och
yttrade barskt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
