- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
673

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

673 —
— Bah! Det finns inga spöken. Låt oss rida fram och
tilltala det. Och förresten ha vi ju våra goda pampar.
Hjelm vände sig mot honom och fattade honom i ar-
men. Hans ansikte var likblekt och tänderna skallrade på
honom.
— Är du galen, dåraktiga människa? Vill du då störta
oss båda rakt i fördärfvet?
— Låt oss först undersöka saken.
— Nej, nej! Det är ett spöke säger jag dig. Ser du
inte, hur det sväfvar fram och tillbaka, som om det hade
vingar. Icke kan en mänska af kött och blod göra så. Och
hör du icke, hur det suckar och stönar och gråter? Den
ljusa gestalten är en afliden slottsherres ande, och suckan-
det och stönandet komma från de offer, han kanske en
gång för länge sedan kastat djupt ner i hvalfven och pinat
och mördat. Nu kan han icke finna ro i sin graf för sam-
vetskvalens skull, utan är dömd att hvarje natt höra på
plågades jämmer och påminnas sina forna synder. För
Guds skull, låt oss gå härifrån!
Han fattade Benranglets häst i tygeln och drog den
med sig.
I detsamma skrattade det högt till, och ett utdraget
klagoskri ljöd.
De två vännerna höllo ögonblickligen in sina hästar
och sutto orörliga i sadeln.
— Hör du icke? hviskade den nästan från sina sinnen
förskräckte Hjelm. — Spöket skrattar och de plågades an-
dar tjuta.
— Jag har aldrig hört ett spöke skratta eller tjuta.
Det var blott en skata och en uf, mumlade Benranglet.
— Nej, nej! Det låter icke på det sättet. Det där är
ett förtrolladt slott. Låt oss skynda härifrån, annars bli vi
olyckliga och få lida alla afgrundens kval!
Och han manade på sin häst. Benranglet följde efter.
Han var belåten med att komma därifrån utan att ha gif-
vit tillkänna den oro, som trots hans låtsade själftillit dock
kväljde hans bröst.
(Ma Brigadens hjältar. 45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free