Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674 —
r" Ty han var långt ifrån lugn och säker på sin sak. Han hade
hört allt för många trovärdiga personers berättelser om andar
och spöken, för att alldeles anse dem omöjliga. Och det
var icke män, som sprungo vid ringaste skymt af fara, utan
bepröfvade krigare, som barskt kunde se den brådaste död
i ögat, men på hvilka håren reste sig och hjärtat stannade,
då de råkade ut för det hemlighetsfulla. Men ännu fanns
en liten glimt af misstanke kvar i Benranglets hjärna.
— Får väl undersöka saken i morgon, tänkte han i
det han vid Hjelms sida red tillbaka ut i parken.
Den senare ville fortsätta ridten så långt som möjligt
bort från detta förtrollade slott.
— Nej, stopp nul Du var ju så sömnig och trött
nyss, att du knappast kunde hålla dig upprätt, menade
Benranglet.
— Det är öfver, svarade Hjelm med ännu skallrande
tänder.
— Asch, visst ickel Du kan behöfva sofva lika väl
som jag.
— Nej, jag känner mig alldeles klarvaken.
— Bahl Det tror du bara. Nu binda vi hästarne vid
ett par träd och lägga oss här i gräset. Spökena och an-
darne måtte väl för fanen hålla sig till sitt slott och icke
störa hederliga krigsmäns sömn ute på marken.
Och det blef som Benranglet sade. Oaktadt sin för-
skräckelse, kände sig Hjelm likväl så sömnig, att han höll
på att trilla af hästen. Och han insåg själf, att han icke
skulle kunna rida lång bit.
Därför lydde han sin vän, steg af och band hästen
vid ett träd. Och snart lågo de två hjältarne försänkta i
djup sömn. Men så snart en uggla skrek eller en skata
skrattade, spratt Hjelm till och mumlade obegripliga ord
om andar och spöken.
På morgonen vaknade Benranglet vid att en sång
klingade genom parken.
Han satte sig upp och kikade mellan träden. Han
såg en ung man, klädd i en sliten jaktdräkt komma gående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
