Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 681 —
det väl litet kall fågelstek och ännu har, jag några bu-
teljer vin i källaren.
—- Nå, det blir ju utmärkt, menade Hjelm.
— Ja, sämre kan man få. Du skall veta, att det är
jag som uppehåller hushållet. Hvarenda dag måste jag
gå på jakt, och alltid får jag hem något. Det som blir
öfver, saltar min mor ned för att ha i förråd under vintern.
Men då brukar äfven den gamle lyckas skaffa något.
— Hvad är det för en figur, den gamle? frågade Ben-
ranglet.
— Det är en gammal trotjänare från den förre ägarens
tid. Han har fått tillåtelse, att bo här och han brukar
hjälpa min mor. Han är föröfrigt nästan hennes enda um-
gänge. Men hon vill så ha det. Hon har alldeles dragit
sig från mänskorna och lefver för sig själf, endast vän-
tande på den där andre, som aldrig kommer. Det är en
tanke, som bitit sig in i hennes hjärna, annars är hon lika
klok eller lika galen som alla andra mänskor.
Snart anlände den gamle trotjänaren med en korg,
innehållande några tenntallrikar, knifvar och gafflar samt
en skål med den delikata harssteken. Någon duk be-
kymrade man sig ej om. Tenntallrikarne placerades på
träbordet och så slog man sig ned. Gubben började plocka
upp sina skatter. Utom haren hade han en väldig portion
doftande surkål samt några kakor bröd och en bit ost.
Så fick han gå ned i källaren efter den kalla fågelsteken
och ett halftdussin långhalsade buteljer.
Frukosten smakade ypperligt. De två uthungrade
svenskarne åto med en glupskhet, som till och med för-
vånade dem själfva. Aldrig tyckte de sig ha smakat en så
ypperlig hare. Den var mör, så att den smälte i mun, och
när därtill kom den starkt kryddade Magdeburgerkålen, den
läckra fågelsteken, den starka osten, och det härliga Khen-
vinet kunde de icke önska sig en bättre måltid.
Niklas kunde icke återhålla ett leende.
— Det måtte stå dåligt till med provianten i er här,
yttrade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
