Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Slottet i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 683 —
Genom de öppna fönstren strömmade den varma som-
marluften in. Då och då åstadkom den ett ljud lik en
suck eller en svag melodisk ton, som kom Benranglet att
le, då han tänkte på den flydda natten.
— Där har du dina andar och spöken, yttrade han
skälmaktigt till Hjelm.
— Ah, tyst med det där! mumlade denne förargad.
— Du var förresten lika rädd som jag, fast du hade det
förståndet att tiga.
— Hvad, jag! . . . Menar du att Benranglet var rädd.
Sällan, gosse lilla.
— Ahjo. Erkänn nu bara. Annars hade du väl till-
talat spöket; men du vågade ej.
— Asch! Hvad är det för dumheter.
— Nåja, som du vill. Jag tror det i alla fall. .. Men
det är en annan sak, jag ville säga dig.
— Hvad då?
— Jo, har du lagt märke till hur märkvärdigt lik Niklas
skrifvare är dig?
— Ja, det har du rätt i. Det är verkligen högst be-
synnerligt. Det är som om jag såge mig själf vid hans
ålder. Isynnerhet då han blir ond och rynkar ögonbrynen.
Och det var väl därför, kan jag tro, som jag genast i Mainz
kände mig gripen af en så egendomligt stark sympati för
den unge mannen . . . Men nu komma de visst. Jag tyc-
ker mig höra deras steg i trappan. Det skall verkligen
bli intressant att lära känna hans mor, den där underliga
kvinnan, som ströfvar omkring om kvällarne och väntar
på någon, som aldrig kommer.
Dörren öppnades och in trädde Niklas skrifvare, le-
dande vid handen ett äldre fruntimmer.
Det var en högväxt, smärt dam, som tycktes vara om-
kring en trettiofem år. I det bleka ansiktet hade redan
gräfts fåror, som tydde på genomgångna sorger. De stora,
mörka ögonen, hvilkas glans var nästan alltför strålande
stark för att tillhöra en frisk mänska, blickade underligt,
vemodigt och frånvarande liksom de sökte någonting bortom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
