- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
690

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

690 —
Det var en ung flicka på en sjutton, aderton år. Det
mörka håret ringlade sig kring hennes dödsbleka ansikte.
Ögonlocken voro slutna, men munnen halföppen och visade
en rad de hvitaste tänder. Läpparne glödde i purpur och
genom den fina huden lyste ådrorna.
Den unge mannen stod ett ögonblick och betraktade
henne.
— Hon är ovanligt söt. Icke underligt, att man vill
åt henne, mumlade han.
Så försökte han väcka henne. Men omöjligt. Flickan
låg alltjämt med slutna ögon och man kunde trott henne
vara död, om icke barmen svagt höjt och sänkt sig.
Då mannen såg att alla försök voro fåfänga, tog han
henne i sina armar, steg upp på hästen och red med den
afsvimmade flickan i sin famn mot en bäck, som skymtade
på något afstånd. Där lade han ned sin sköna börda i
gräset och baddade hennes tinningar med kallt vatten.
Om en stund slog flickan upp ögonen. De voro svart-
bruna och af en sällsamt strålande glans. Hon stirrade
förskräckt på främlingen, som knäböjde lutad öfver henne.
— Hvar är jag. Hvem är ni?... Och hvar äro de
andra, röfvarne, som ville föra bort mig.
—- De äro döda, svarade den unge mannen.
— Dödal
— Ja, jag kom här ridande, hörde ert rop, skyndade
till er hjälp, högg ned uslingarne och befriade er.
— O, ni är en ädel riddersman, monsieur, yttrade flic-
kan och försökte ett matt småleende,
— Ingenting att tala om. Hvem som helst skulle
i mitt ställe gjort detsamma.
— Men min farl hvarför är han icke här?
Den unge mannen teg och vände bort ögonen.
Då erinrade sig flickan allt och brast i våldsam gråt.
— De ha dödatI De ha dödat honom!
Och drängen och vår snälla tjenarinna också, snyftade
bon. — Och de tände eld på huset, då de icke kunde
komma in. Far barrikaderade dörrarne, de stormade an,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free