Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 694
nes bön, instämde i sången. Och klart, liksom smekande
och stödjande hvarandra, blandades tonerna från mannens
baryton och flickans ljusa sopran i den ljumma som-
marluften. Det var en tafla af underbart gripande och
vemodig skönhet, dessa två unga mänskor, som stodo hög-
tidligt sjungande framför två nyss igenfyllda grafvar, me-
dan rundt kring dem log all midsommarens soliga glans
och bakom dem ännu rykte ruinen efter det nedbrända
huset. Sedan psalmen förklingat vände sig flickan om, efter
ännu några heta tårar på mullen och en sista slängkyss
till den gamles stoft, och gick mot gården.
Främlingen följde efter henne. Han hade fattat ett
djupt medlidande med den unga flickans sorg och öfver-
gifna belägenhet. Han beslöt att icke lämna henne utan
hjälpa henne så mycket han förmådde. Men hvad de skulle-
göra, eller hvart de skulle taga vägen, därom hade han icke
en aning.
Plötsligt stannade flickan och såg på bonom med en
ytterligt bestört min. Under sysslandet med begrafningen
hade hon alldeles glömt bort att huset var nedbrunnet och nu
hade hon velat gå in i sin lilla kammare, kasta sig ned
på sofian och där i ensamheten gråta ut sin sorg.
Men hvad fanns väl kvar af hennes lilla kammare,
ar heia huset? En förkolnad, rykande ruin, en skorsten och
den murade grunden. Allt hade blifvit lågornas rof, alla
möbler, alla hennes kläder, alla hennes små dyrbarheter
och minnen. Då förstod hon plötsligt hela vidden af sin
hjälplösa belägenhet. Och hon började åter bittert gråta.
Den unge mannen visste icke, hvad han skulle taga
sig till. Själf hade han inga bekanta i dessa trakter
af Tyskland. Han var på hemväg till Sverige, men icke
kunde han väl föra flickan med sig dit. Själf var han
fattig, ensam, nästan helt och hållet utan släktingar och
det lilla, som han nu sparat ihop i Frankrike, skulle snart
vara slut. Och då måste han åter taga tjänst, om han
icke ville gå omkring på vägarne och tigga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
