Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 698 —
glimmade i hans stålgrå ögon och öfver de smala läpparne
lekte ett spefullt leende, som tycktes säga att »mig lurar
man icke så lätt.» Och öfver de tunna knäfvelborrarne
hängde en stor kroknäsa, som oaktadt sin komiska form
ingaf respekt.
Då de redo upp till trappan af den lilla landtgården
kom en man ut, som tycktes vara en välbärgad bonde.
— Kan man få nattkvarter och en bit mat här? frå-
gade Claus.
— Ja, det skulle väl kunna gå för sig, men vi ha
icke mer än ett rum att afstå. Kanske herrskapet är gift
folk eller bara trolofvade, yttrade bonden.
Den unga Hickan tittade upp och en förlägen rodnad
spred sig öfver hennes kinder.
—* Ne.l> vi äro icke gifta och icke trolofvade häller, och
det rör dig förresten icke. Men vi behöfva icke mer än ett
rum ändå och en bit mat, svarade Claus barskt.
Flickan rodnade ännu mer och sände sin följeslagare
en harmsen blick.
— Det blir nog bra. Jag skall sköta om allt, hviskade
denne till henne.
— Bra! Och jag stackars olyckliga, öfvergifna varelse,
som nu helt och hållet är i en främlings våld, mumlade
flickan nästan gråtfärdig, medan hon försiktig steg af hästen.
När den unge mannen såg flickans förskräckelse öfver
att det icke fanns mer äu ett rum åt dem att tillbringa
natten i, kunde han icke återhålla ett skälmaktigt leende,
som gjorde henne ännu mer förtviflad.
— Nu tror han, att han har mig, och kan göra med
mig, hvad han behagar. Usch, de männen I Och jag som
tyckte att han såg så hygglig ut och trodde honom fullt
aktningsvärd. Men så kan man bedraga sig. Nu har jag
endast undsluppit en för att råka ut för en annan. Men
jag skall nog veta att försvara mig, tänkte flickan och
kramade den lilla dolk, som hon bar i en rem kring lifvet.
Bonden förde ned hästarne till strömmen för att vatt-
nas och de två ridande stego in i huset. Det första rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
