Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 697
andra. Från stallet hämtades en fruntimmerssadel oeh så
steg man till häst, medförande ett af djuren som reserv.
Hela eftermiddagen redo de. Den unge mannen sökte
då och då muntra upp flickan med något hurtigt infall,
men hon fäste föga uppmärksamhet därvid. Ibland drog
väl ett svagt leende öfver hennes läppar, men endast för
att genast efterföljas af en djupt sorgbunden min och tårar
i ögonen. Smärtan öfver faderns ohyggliga död var ännu
alltför stark, för att hon skulle kunna tänka på någonting
annat och glädja sig åt det vackra, solbelysta landskapet,
hvarigenom de redo.
Färden gick åt söder, än genom doftande skogar, än
förbi vida åkrar och fält. Mot aftonen kommo de till en
liten landtgård, som låg vid stranden af en smal flod, in-
bäddad mellan lummiga fruktträd.
— Här borde vi söka nattherberge, menade Claus, i
det han pekade på gården.
— Men kanske det är farligt, att så här sent söka
skydd hos obekanta. De kunde ju plundra och mörda oss
under sömnen, svarade flickan.
— Visst icke; jag skall vaka öfver dig, så att du skall
kunna sofva lugnt. Och föröfrigt.. . icke skulle väl du
vilja tillbringa natten i skogen under bar himmel.
— Ah nej, det är nog bättre att komma inom hus;
men jag är så rädd, yttrade flickan, på hvilkens sinne mor-
gonens skräckscener gjort ett hemskt och outplånligt in-
tryck.
—- Du skall icke vara rädd, då du har mig i sällskap,
svarade den unge mannen, i det han bröstade sig i sadeln
och morskt vred upp sina gryende knäfvelborrar.
Flickan höjde hufvudet och kastade en forskande blick
på sin följeslagare. Hon kände sig lugnare. Främlingen
som kallade sig »Claus» såg verkligen icke ut att bli rädd
i första taget. Vacker var han icke, men öfver det magra,
skarpt tecknade, af sol, vind och regn brynta ansiktet låg
ett uttryck af bestämdhet och öppenhjärtig käckhet, som
ingaf förtroende. En glans af energi och lugn säkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
