Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705 -
god och treflig kamrat, en trofast vän, och ibland föreföll
det henne som om de varit bekanta i flera år.
Dagarne gingo fort. Claus berättade för henne sina
minnen från den treåriga krigstjänsten hos fransoserna, om
de äfventyr, han upplefvat, de strider han deltagit i, och
gång på gång aflockade han henne med sina lustiga påhitt
ett klingande skratt. Hon kunde icke underlåta att tycka
att Claus var en bra angenäm ung man. Icke var han så
vidare vacker, men han såg så manlig och käck ut, och
därtill var han sa snäll mot henne och så glittrande
glad. Ibland öfverraskade hon sig med att förstuiet be-
trakta honom, medan rosiga flickdrömmar drogo genom
hennes hufvud. Och om Claus då plötsligt vände sig
mot henne, slog hon hastigt ned ögonen och en varm rodnad
spred sig öfver hennes kinder. Sorgen öfver faderns död
hade nu mycket mildrats, och det var endast en och annan
gång om nätterna, då hon låg ensam med sina tankar, som
tårarne vätte hennes örngått och suckar smögo sig från
hennes bröst.
Äfven på Claus hade den unga, vackra flickan med
de mörka lockarne och de strålande, svartbruna ögonen
gjort ett djupt intryck. De unga kvinnor han förut hade
varit tillsammans med, hade utgjort en helt annan typ än denna
blyga, oskyldiga, men på samma gång lefnadsglada flicka.
Stundom, när deras händer möttes, då han skulle hjälpa
henne med någon sadelrem, kände han det som en varm
våg stigit upp i hans bröst, och han kom att tänka på
hur behagligt det skulle vara att smeka dessa lena kinder
eller trycka en kyss på dessa purpurröda läppar och då
log någonting hemlighetsfullt skälmaktigt i hans stålgrå
ögon, som kom den unga flickan att förlägen vända bort
hufvudet.
Utan några äfventyr kommo de på femte dagens mor-
gon till den landtgård, som Maries far hade arrenderat
bort.
Den låg där hvitskimrande i det klara solskenet. På
ena sidan hade den mörka skogen och på den andra sträckte
Gula Brigadens hiiltar.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
