Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704 —
— Godnatt, Claus! Du ligger allt bra hårdt på bara
golfvet.
— Ahja. Kanske du vill att jag skall komma till dig.
Nej! nej! bviskade Marie förskräckt.
- Nå, godnatt då! log Claus.
— Godnatt!
Tidigt på morgonen knackade han på Maries dörr.
Ett litet flickskrik svarade honom.
— Ar du uppstigen? frågade han.
Ja! jag håller på att kläda mig.
— Det var bra. Vi ge oss i väg så fort som möjligt.
Snart visade sig Marie, nymornad, utsöfd, leende. Med
häpnad betraktade hon högen af vedträd, som låg alldeles
framför dörren.
— Hvad har du haft de där till? frågade hon.
— De ha utgjort min dunkudde.
Stackars du! Hvad du måtte vara stel i nacken.
Och så gaf hon till ett klingande skratt. Och Claus
instämde.
Han gick bort till bondkvinnans kammare.
Kom ut och koka några ägg åt oss, ropade han.
Ett mumlande sja strax» hördes, hvarpå kvinnan ef-
ter några minuter uppenbarade sig. Hon såg förlägen ut
och vågade ej se Claus i ögonen. Tyst gjorde hon upp
eld i spiseln, satte på en gryta och kokte några ägg.
Då frukosten var öfver, vände sig Claus till henne.
Det ni fick i går, är tillräcklig betalning. Det tycks
föröfrigt icke vara nyttigt för er att se mycket pängar.
Adjö!
Så gingo Claus och Marie ned till stallet, sadlade
hästame och redo sin väg.
Under färden, då de hela dagarne redo vid hvarandras
sida eller hvilade sig i någon skuggig skogsbacke, hade
Marie och Claus blifvit allt mer och mer förtroliga. All
hennes rädsla för den unge främlingen var nu helt och
hållet försvunnen. Hon betraktade honom som en riktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
