Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710 —
och svordomar. Den gamle var iklädd en dräkt, som ut-
gjorde en underlig blandning af en soldats, en jägares och
en bondes plagg. På benen hade han stora ryttarstöflar,
kring lifvet slöt sig en kort tröja af vadmal, på det grå-
lockiga hufvudet tronade en bredskyggig halmhatt och
bak på ryggen hängde i en rem ett gammalt muskedunder.
Från första ögonkastet fattade den unge Claus och
gamle Anshelm sympati för hvarandra. Gubben såg genast
att det här var en ung man, som ehuru icke vidare lysande
utstyrd, dock var en riddersman utan svek och en soldat,
hvilken icke visste, hvad fruktan vill säga.
Och ni kommer direkte från fransosen, monsieur?
frågade gubben.
— Ja, svarade Claus.
Och han skildrade sina minnen och intryck från kriget.
Allt efter som han berättade lyste gamle Anshelms
ögon med starkare glans och en het rodnad steg upp på
hans rynkiga kinder. Hans egen ungdom drog förbi hans
tanke. Han såg sig själf som en ung man vid Claus’ ålder,
stolt, öfvermodig, käck, beredd att eröfra en värld och i
hvilkens drömmar ingen lycka vara för stor att icke kunna nås,
intet företag för svårt, ingen rang för hög att ieke kunna
tillkämpas. Och nu satt han där gammal, grånad som en
beskedlig trädgårdsodlare och bonåe. Potz tausend, hvad
världen hade gått baklänges!
Nu ropade gamla Annika att middagen var färdig.
Till ära för de resande hade hon nackat två feta höns och
satt fram ett fat med en på morgonen uppdragen gädda.
Måltiden var glad och Claus gjorde heder åt anrättnin-
gen. Efter densamma tog Anshelm sin sedvanliga mid-
dagslur. De två unga gingo ut för att bese trakten.
Genom trädgården kommo de först ut på ett åkerfält,
där rågen stod grön och böljade för vinden. Sedan vidtog
en hage.
Här stodo, blandade om hvarandra, ekar, björkar, lön-
nar, almar, i all försommarens grönskande prakt. På en
solbelyst gräsmatta lyste en flock liljekonvaljer och rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
