- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
711

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ill —
omkring glödde massor af röda, gula, hvita, blå blommor.
Dagen var varm, icke tryckande het, men behagligt ljum
och luften doftande af tusen vällukter.
Från hagen kommo de in i en skog och, sedan de
passerat denna, ut på en slätt genom hvilken floden flöt.
— Nej, men se! utropade Marie, då de kommit ned
till den låga stranden.
— Hvad då? frågade Claus.
— Min båt, min gamla båt ligger här ännu. Hvad du
har blifvit ful och illa medfaren.
— Ja, han tycks icke vara målad på flera år. Och
läcker gör den också.
— Ah, det är icke så farligt. Tag du öskaret och
länsa den, så ska vi ge oss ut och ro ett tag. Hade vi
fiskdon med oss, skulle vi meta. Ty du skall veta, att
floden är ganska rik på fisk. Här har jag dragit upp mån-
gen gädda och aborre och mört.
Då båten var läns, löste de tåget, Claus tog årorna,
Marie satte sig i aktern och så rodde de ut.
Flodstränderna kantades af albuskar och vide. Här
och där ströko de förbi en vassbänk, ur hvilken en skock
änder förskräckta flögo upp.
— Det tycks vara bra jakt här, menade Claus.
— Ja, både på floden, i skogen och på fälten. Massor
af änder, orrar, tjädrar, morkullor och rapphöns för att
icke tala om hare och räf, svarade Marie.
— Det kunde vara roligt att stanna här en veckas
tid och pröfva på.
— Ja gör det. Men hvarför bara en vecka? Stanna
flere veckor, en månad, hur länge du villl Det skulle onkel
Anshelm tycka mycket om, yttrade Marie lifligt.
— Och du?... Du skulle inte ha någonting emot det?
— Jag!... Nej visst icke, svarade den unga flickan
och slog ned ögonen.
— Ja, då kanske jag stannar en tid, mumlade Claus-
Gamla Anshelm blef förtjust, då den unge främlingen
framställde sin begäran att få gästa honom en tid och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0719.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free