Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Tjugu år tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 721 —
och mot aftonen då jag kom ned till floden, var det icke
långt från att jag kastat mig i vattnet.
— Var du så ledsen, liten, mumlade Clau3 och smekte
sin unga hustru. Men vet du_
_ äfven om jag rest, tror
jag icke, jag kommit långt. Jag hade nog vändt tillbaka
till dig. Ty jag höll dig mera kär än jag ville erkänna för
mig själf. Och fastän jag då dag för dag sade till mig: I
morgon skall du resa. Du måste göra det... så var det
likväl som om en röst inom mig tviflande tillfogat: Du
gör det aldrig... Och äfven om jag icke den där kvällen
funnit dig gråtande vid stranden, hade jag nog ändå stannat.
Det var endast ett moln, som störde den ljusblå glansen
på deras lefnads himmel. De voro ganska fattiga. Den
lilla landtgården inbringade icke mer än att de fyra per-
sonerna kunde lifnära sig, och hvarje vinter motsågs med
bekymmer. Det enda, som gaf en aldrig sinande källa till
lifsmedel, var jakten i skogen. Och af den begagnade sig
Claus, så ofta tillfälle gafs.
De små besparingar, han samlat under sin treåriga
krigstjänst i Frankrike, hade snart smält samman. Hvad
Marie kunde haft af värde och dyrbarheter, hade brunnit upp
vid hennes fädernegårds brand. Intet fanns dem öfrigt
annat än den lilla landtgård som de bebodde och de marker,
som hörde till den.
Claus erfor därför ofta en pinsam känsla af harm öfver
att hans unga hustru icke hade det bättre samt öfver att
han själf medfört så litet i boet.
Han grubblade och grubblade på hvad han borde före-
taga för att förskaffa dem välstånd. Han funderade på att
anlägga en kvarn, slå sig på boskapsskötsel i stort, bli en
riktigt gnidig bonde, men — hvar taga pängar till allt detta?
Och dessutom kände han på sig att hur han än ansträngde
sig, det likväl aldrig skulle lyckas honom att bli en full-
fjädrad och knipslug bonde. Han var soldat från hatt-
plymen till stöfvelsulan.
— Nej, bättre då gå ut i kriget igen, tänkte han.
Gula Brigadens hjältar. 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
