- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
725

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

725 —
mycket han än försökte. Det kände han till fullo på sig.
Därtill hade han betraktat Benranglet, sin far, allt för mycket
som en kamrat. Han hade ju slagits inför hans ögon,
druckit, dansat, skämtat, skrålat tillsammans med honom.
Och nu skulle denne vara hans farl Det ville hans förstånd
ej begripa.
Men ändå tyckte han sig böra säga något. Och han
upprepade halfhögt:
— Min farl Min far...
— Du behöfver icke kalla mig »far», yttrade Ben-
ranglet. Du skall kalla mig »du», »Claus» eller »Benranglet»
som förut. Du har vuxit upp till en man, och är väl
knappast i behof af mitt skydd eller min hjälp, och därför
skola vi betrakta hvarandra som goda kamrater liksom förut.
— Tack, min far! yttrade Niklas.
— »Far!»... Far du åt skogen! röt Benranglet.
— Nå, det var roligt att ha en så tapper och präktig
pappa. Skulle jag önskat mig någon, kunde jag aldrig
önskat någon bättre än dig, yttrade Niklas leende.
— Nå, så skall det låta! Kurage, min gosse! Inte
bli sentimental för det du fått en gammal krigsbuss till far.
Och Benranglet började fråga ut Niklas, sin son. Om
hans barndom, hans studier, hans vistelse vid universitetet,
hans tankar, hans framtidsförhoppningar, hans dueller, om
han icke ville bli soldat, om han tänkte fortsätta att stu-
dera...
Niklas svarade honom uppriktigt och förtalde alla de
tankar och drömmar som dragit genom hans unga hjärna.
Hans framtidsförhoppningar?... På framtiden hade han
knappast tänkt. Om han icke ville bli soldat?...
— Jag är icke rädd att slåss, yttrade han.
— Nej, jag har sett det. Du handterar värjan väl och
äger mycken kallblodighet, min son. Du skulle passa bra
till soldat, svarade Benranglet.
— Ja, men ännu har jag ej afslutat mina studier.
— Dina studier! Hvad skola de vara bra för.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free