Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 726 —
— Ah, det firms så många underliga ting i naturen att
lära känna, så många dunkla gåtor att lösa...
— Gåtor! Alla gåtor hänga på värjspetsen. Där lösas
de bäst... Tro mig, min son, mänskorna fråga föga efter
tankar och drömmar. Ord äro lätta att. tala och lätta att
bedraga med. De hvälfva inga stater. Nej, handling måste
det vara. Och den handling mänskorna bäst begripa är en
ärlig värjstöt. Ord uträtta intet.
Mycket sant, min far! Men det är icke så mycket om
ord, jag talar... Jag tänker icke bli någon diplomat...
Men jag vill studera. Vill ls.ra känna naturens under och
de makter, som styra mänskosjälen och lifvet.
Ah ja! Soudera kan ju vara mycket bra och kanske
också rätt intressant; men nog är det fanen så onyttigt!
— Det är icke onyttigt, min far, vågade ung Niklas
invända.
- Nå, som du vill. Studera du efter det lyster dig!
När du läst dina gåtor, så kanske du sätter stormhatten på
hufvudet och spänner harnesket om lifvet.
Det kan nog hända, min far.
Jag har ju sagt dig, att du icke behöfver kalla
mig »far».
Ja, det var så sant... Nå väl, det kan nog hända,
kamrat.
Det skulle glädja mig.
Länge sutto Benranglet och ung Niklas och pratade.
Hjelm var mest tyst, flickade endast då och då in ett ord
och tänkte på hur förunderligt ödets nycker kunna gestalta
sig. Hade de icke stött samman med Niklas skrifvare i
Mainz och hade de icke på villovägar kommit till detta
gamla, förfallna slott, detta spökslott, som han först hade
trott, och hade icke Niklas träffat på dem i parken, utan de
kanske sannolikt ridit sin väg utan att göra ett besök, skulle
aldrig Benranglet erfarit att den kvinna, han för tjugu år
sedan äktade och som han i tjugu år trott vara död, ännu
lefde, och att han hade en son. Och denne son var samma
en, med hvilken de redan gjort bekantskap.......Ja, ödet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
