- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
731

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

731 —
Dörren öppnades och Niklas trädde in. Han gick fram
till soffan och lutade sig öfver modern.
- Hur är det, mamma? frågade han med vek stämma.
— Ah jo. Jag känner mig något bättre nu.
— Vill du mottaga den långe främlingen som kom-
mit hit?
En svag rodnad spred sig öfver hennes bleka kinder.
— Ja, låt honom komma in, hviskade hon.
— Och kanske den andre också?
— Ja, låt dem båda komma.
Ung Niklas gick fram till den halföppna dörren och
ropade halfhögt åt Benranglet och Hjelm att de kunde
inträda.
Då Benranglet närmade sig soffan, lyste det till i den
sjukas ögon. Hon såg på honom med en innerlig blick,
hvari låg både glädje och sorg.
— Claus I hviskade hon sakta.
—• Marie1 mumlade denne och smekte hennes magra
kind.
Så sutto de en lång stund tysta och sågo på hvarandra.
Benranglet var helt och hållet förändrad. Det något
brutala öfverdådet hos honom hade försvunnit och lämnat
rum för ett stilla vemod, som aldrig annars brukade fram-
träda hos honom. Han var öm mot sin återfunna hustru
som en moder mot sitt sjuka barn, och han såg på henne
med en mildt leende blick, hvari dock kunde läsas ett ut-
tryck af saknad.
— Här har jag nu farit omkring och bråkat och kämpat
i tjugu långa år, vågat mitt lif för mitt land och min kung
och mången gång också för mig totalt främmande och ofta
osympatiske fältherrars ära. Och hvad har jag vunnit...
Guld?... Jo, jo, min trasiga rock tyder nog därpå...
Ara?... Ja väl, men de, för hvilka jag kämpade och blödde,
togo dock lejonparten däraf och merendels mer än de för-
tjänade ... En öfverstegrad, det är hvad jag vunnit. Men
då jag kände mig lika lycklig och nöjd som fänrik, som
löjtnant, som ryttmästare —, har jag då egentligen vunnit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free