Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 732 —
någonting af alla mina strider och vågspel? Intet! ... Jag
har lefvat, mina senor ha magrat och mitt hår har blifvit
grått, det är allt.. . Och dock i Det är nog. Ty de trista stun-
der jag haft i mitt lif, dem har jag glömt; men de glada. .. . och
de ha icke varit så få.. . dem minnes jag. Och skulle jag
aldrig bli någonting annat än en gammal fattig öfverste, så
ja§ dock lefva till dess en kula eller ett pamphugg
ändar mitt lif.
Ty om ock ödet spelar en dåliga spratt, är likväl jor-
den skön och lifvet godt, men mänskorna äro satan så
dumma. Hur annorlunda hade det icke varit, om jag till-
bringat mitt lif på den enkla landtgården med Marie, i
stället för att flacka omkring i världen, tänkte Bemänglet,
där han satt vid sin hustrus sida.
Så småningom började denna, fastän med många af-
brott, berätta sina öden, alltsedan den dag, då Benranglet
drog ut i kriget för att förvärfva en förmögenhet.
Du väntade mig väl mycket, frågade Benranglet.
Ja, svarade Marie. När tre månader förflutit efter
din afresa, väntade jag dig hvarje dag. Om kvällarne
ställde jag mig på förstutrappan och spejade utåt vägen
och när det sedan började lida mot våren, gick jag hvarje
afton en bit utåt heden för att möta dig.
Precis som här på slottet, inföll Benranglet.
Ja, alldeles som här. Under tjugu långa år har
jag ingen afton försummat att gå ut för att mottaga dig,
men du kom aldrig.
Nej, jag visste ju icke hvar du var. I början sökte
jag dig mycket, men så småningom förlorade jag allt hopp
och trodde dig vara död, svarade Benranglet.
Ja, det var icke långt ifrån häller. . . Men vänta
skall du få höra. . . Vid jultiden dog gamle Johannes.
Så snart! Jag tyckte icke att han var klen, då jag
reste.
Nej det var han icke häller; men han förkylde sig
under en vinterjakt, fick en bröstsjukdom, och efter en
veckas sängliggande var han död . . . Nu voro vi två kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
