Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade in. Gamla Annika bief så förskräckt, att hon segnade
till golfvet, fick slag och dog.
— God afton, Marie! Jag tror din man icke är hemma,
yttrade en af männen.
På rösten igenkände jag till min fasa att det var Eber-
hard von Waldecke.
— Waldecke! Men honom dödade ju jag, sedan han
mördat din far, utropade Benranglet.
— Han blef endast sårad. Det var Waldecke.
■— Den skurken!
— Ja, det var en riktig usling.
— Och nu kom han för att bortröfva dig?
— Ja. Icke nog med att han mördat min far, nu
skulle han också stjäla hans dotter.
— Men hvarför kunde han då icke lämna dig i fred?
— Af samma skäl, som han uppsökte mig, då du räd-
dade mig. Jag hade upptändt en förtärande lidelse i us-
lingens hjärta och till hvad pris som hälst ville han äga mig.
— Han kanske icke visste, att du var gift?
— Jo, då. Jag fick sedan veta, att han efter sitt till-
frisknande följt våra spår och lyckats finna vår tillflyktsort.
Där hade han spionerat på mig. Af bönder i trakten hade
han fått höra, att jag gift mig med en främling. I början
trodde han att du var hemma; och då vågade han sig ej
på mig, ty han är ganska feg, och den minnesbeta du gif-
vit honom, hade lärt honom försiktighet. Men sedan han
kommit underfund med att du var borta, blef han mo-
digare. Ett par kamrater tog han till hjälp, och så vidtog
han sina anstalter mot oss två stackars värnlösa kvinnor.
— Om jag blott varit där! mumlade Benranglet och
kramade pampfästet.
— Ja, ack om du det varit! Hur mycket annorlunda
skulle icke då mitt lif gestaltat sig, suckade Marie.
Hon tystnade och låg en stund försjunken i sina hem-
ska minnen. Benranglet fattade hennes magra hand och
tryckte den, och ung Niklas, som setat tillsammans med
Hjelm på något afstånd därifrån, gick fram till sin mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
