Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 739 —
Niklas gick fram till henne, torkade hennes kinder och
kysste henne ömt på pannan.
Nu kanske du icke skulle anstränga dig att tala
mera. Känner du dig trött, yttrade han.
— Litet trött är jag väl. Men jag vill ändock fort-
sätta att berätta och tala om allt hvad jag lidit, svarade
hans mor.
Och efter en stund sedan hon druckit litet vattenblan-
dadt vin, återtog hon sin berättelse.
... De^ redo en stund med mig in i skogen, men där
vid ett snår höllo de in hästarne och Eberhard lyfte ned
mig på marken och steg af. På litet afstånd upptäckte jag
en vagn med en häst, som stod bunden vid ett träd. Eber-
hard lyfte upp mig i vagnen och band mig för säkerhets
skull fast vid vagnskorgen; så löste han hästen, hoppade
själf upp och fattade tömmarne. En af ryttarne tog hand
om ridhästen. Och så bar det i väg.
Halfva natten åkte vi. An genom mörka skogar, än
öfver vida hedar. Den vårbleka månen lyste högt där-
uppe och gaf åt natten en egendomligt glindrande dager.
Men jag såg föga däraf. Jag satt nästan hela tiden med
slutna ögon utom mig af sorg. Hvad skall väl min man
tänka, då han kommer åter och ser vår nedbrända gård
och finner mig borta? brusade det i mitt hufvud. Och
gång på gång strönynade tårarne, utan att jag med mina
bundna händer kunde aftorka dem.
Gråt då icke så förtvifladt, vände sig Eberhard
till mig.
Det hade naturligtvis till följd att jag grät ännu häf-
tigare.
Inte är det väl så förfärligt att vara tillsammans
med mig? återtog den skurken. Jag är mycket ståtligare
än den långe, magre gärdsgårdsstören, som anser sig vara
din man. Och mycket trefligare är jag. Du kan icke fö-
reställa dig, hvilket muntert lif vi skola föra tillsammans.
Jag ides icke säga ett ord till svar på detta hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
