- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
756

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 756 —
Fram på morgonen, då det blifvit ljust och männen
gått till sitt arbete, vågade jag närma mig en stuga. Hun-
gern ansatte mig så förfärligt, att jag uppgaf alla betänklig-
heter.
Dörren till stugan stod halföppen. Jag steg in och
stannade tyst vid tröskeln.
I rummet stod en bondkvinna vid spiseln och kokade
någonting. Ett par små barn lågo f’en säng och sofvo.
Jag tordes icke saga någonting, så försagd hade jag blifvit,
ehuru oset från spiseln gjorde hungerns kval ännu häftigare.
Efter några minuter tittade bondkvinnan upp. Då hon
fick se mig, gaf hon till ett skrik och utbrast:
Hvad är du för en tatterska! Packa dig genast
hädan.
Tårarne stego mig i ögonen.
Jag är ingen tatterska. Jag är en stackars kvinna
utan hem eller skydd. Och jag håller på att dö af hunger,
hviskade jag och sträckte fram handen.
Bondkvinnan trädde närmare och betraktade mig skarpt.
Du ser icke elak ut. Men det var förfärligt en säden
klädning du har.
— Jag har legat i skogen i natt. Och jag har icke
ätit någonting på två dagar, svarade jag.
— Då är du allt mycket hungrig. Du darrar ju i hela
kroppen, stackars liten.
— Ja, jag är mycket hungrig, hviskade jag med ögo-
nen fulla af tårar.
Bondkvinnan rördes af mitt elände och sade till mig
att sätta mig på en pall vid bordet, så skulle jag få mat.
Jäg gjorde så och hon satte för mig en tallrik varm
välling och en kaka bröd.
Aldrig har någon måltid smakat mig så bra! Jag åt
med glupsk aptit och inom några ögonblick var tallriken tom.
Då bondkvinnan såg att jag var så förfärligt hungrig,
fyllde hon tallriken ännu en gång.
’ Väl äro vi mycket fattiga, men en tallrik välling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free