Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste sända bort honom för att förvärfva sig kunskaper
och färdigheter tänkte på att lämna stället. Med en
tjänarinna och skogvaktaren, som gaf mig villebråd och tillsåg
att jag fick min säd af bönderna, redde jag mig
någorlunda.
Så lefde jag de långa åren och under hela tiden följde
min tanke dig, vände sig fru Marie till Benranglet . . . Jag
undrade hvar du kunde vara. Om du rest hem till ditt
land, där långt uppe vid polen, om du återvändt till
Frankrike eller om du kanske kämpade någonstädes i Tyskland.
Om du var död eller lefde — hvad visste jag! Intet. Af
de få officerare och soldater, som förirrade sig hit, sökte
jag underrättelser om dig. Men förgäfves. Ingen hade
sammanträffat med dig. Att du själf ifrigt hade sökt mig
därom var jag öfvertygad, och när jag tänkte på hvad du
skulle känt, då du återkom till vårt hem och fann gården
nedbränd och din maka försvunnen grät jag.
Men fastän sannolikheten att en gång få återse dig allt
mer försvann, förbleknade dock aldrig hoppet i mitt hjärta.
Och hvarje afton gick jag ett stycke utåt vägen och spejade
efter den väntade ryttaren. När det blifvit mörkt, brukade
jag sitta en stund på altanen och drömma. Och då såg
du mig, fast du väl aldrig kunde ana, hvem det hvitklädda
spöket var.
. . . Men nu är jag lycklig öfver att åter ha dig hos
mig, afslutade fru Marie sin berättelse och sträckte ut sin
hand mot Benranglet.
Denne fattade den och tryckte den ömt. Niklas
skrifvare gick fram till sin mor och kysste henne på pannan.
— Är du icke trött nu, mor? Vill du icke sofva?
— Jo, jag tror, jag skall försöka sofva en stund,
yttrade fru Marie och nickade leende åt dem alla.
Hvarpå de tyst aflägsnade sig ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
