Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. En skogspromenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772 —
Ja, kanske och kanske icke, svarade grefvinnan.
De två furstarne förefalla mig vara af så helt olika karak-
terer. Den ene så öppen och ädel, den andre så sluten,
dyster och grubblande. Ja, man vet då aldrig, hvar man
har denne underlige drömmare som kallar sig hertig af
Friedland.
— Men nöden har ingen lag, fru grefvinna. Och i
politiken spelar känslan ingen roll.
— Ja, tyvärr.
— Det måste så vara.
— Men ändå kan jag ej underlåta att tycka det vara
något otacksamt af hertigen att vända sig mot kejsaren,
som öfverhopat honom med sådana stora förläningar och
gifvit honom en så hög rang.
— Nå, men förtjänsten då, fru grefvinna, talangen,
geniet, är det då icke värdt sin belöning?
— Men han har ju blifvit belönad... mer än någon
annan.
— Mer än någon annan! Jai Icke mer än kejsarens
skyldighet. Wallenstein är utan jämförelse den förnämste,
den ende, hufvudet högre än alla de andra.
— Men är han verkligen så stor, denne tyste, inbundne,
grubblande drömmare.
— För visso, fru grefvinna.
— Men hvarför? Hvarpå beror hemligheten af hans
makt?
— Jag skall säga er det. ..
— Nå? ...
-a*- Han föraktar människorna ...
— Ha, ha, ha!
Den unga grefvinnan kunde icke återhålla ett lätt
skratt.
— Och det tror ni en maktställning kan byggas på?
Människoförakt! Jag tänkte annars att den, som älskade männi-
skorna och vunno deras tillit och aktning, han skulle också
ha störta utsigten att kunna beherska dem.
— Ett fullkomligt misstag, fru grefvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
