Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid / 776 (1899) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. En skogspromenad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ferdinand mottog det med glädje och gick in på vilkoret.
Förresten var Wallenstein den bäste för att icke säga ende
mannen till öfverbefälet.



— Men var han då verkligen så rik, att han kunde
göra ett sådant erbjudande.

— Ja, det visade sig nu att hans skatter trots hans
slösande lif i Wien långt ifrån voro uttömda. Den kloke
hushållaren hade ännu åtskilliga guldhögar orörda. Dem
tog han nu. Genom sin frikostighet vann han det katolska
Tysklands bäste och erfarnaste fältherrar, en Fürstenberg,
en Piccolomini, en Isolani, en Conti och många andra. Och
från alla håll strömmade nu soldater till hans fanor.
Och icke blott yrkessoldater. Många handtverkare och
bönder kommo också. Den höga sold, den rikliga kost,
den fria plundring som utlofvades af de Wallensteinska
värfningsofficerarne gjorde att bönderna och handtverkare
funno det vida fördelaktigare att mot god betalning draga
soldatrocken på, gå i krigstjänst och själfva plundra än att
blifva utplundrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>