Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793 —
— Men ers höghet...
— Föröfrigt börjar jag bli gammal. Jag trifs här på
mitt slott. Jag längtar efter ro och att i ensamhet begrunda
det förflutna och med stjärnornas hjälp söka utforska det
tillkommande. Lyckan som följt mig ständigt, är dock
obeständig och skulle den svika mig, blefve endast följden
att kejsaren ännu en gång afskedade mig. . .
Grefve von Questenberg gjorde en rörelse för att af-
bryta, men Wallenstein fortsatte.
— Jo, var öfvertygad därom, grefve. Kejsaren skulle
än en gång afskeda mig och detta naturligtvis snarare i
händelse af en lycklig än en olycklig utgång. Och för något
sådant vill jag ej utsätta mig. Dessutom plågar mig gikten
mycket och gör mig otjänlig att företaga både resor och
krigsrörelser. Säg kejsaren det, att jag under inga omstän-
digheter kan bevilja hans anhållan.
Grefve von Questenberg satt en stund tyst. Hans an-
sikte var dystert. Han viste huru ifrigt kejsaren önskade
att Wallenstein skulle återtaga öfverbefälet och grefven vå-
gade icke återvända med ett rent afslag. Det vore det-
samma som att helt och hållet ha misslyckats i sitt upp-
drag och utsätta sig för kejsarens fruktansvärdaste vrede.
Och det vore liktydigt med hans eget störtande och hans
fienders kommande till makten. Till hvarje pris måste han
ha om icke ett rent »ja» så dock ett obestämdt löfte, som
kunde öppna utsikt till underhandlingars upptagande. Han
måste ännu en gång försöka beveka hertigen.
—- Ers höghet, yttrade han, ni vet att jag är er vän . ..
— Ja, min käre grefve, ni är verkligen en af de få
vänner jag har i Wien.
— Och att jag alltid stått på er sida och sökt tillvara-
taga era intressen och bekämpa era fienders intriger.
Wallenstein nickade.
— Tillåt mig därför, ers höghet, att tala till eder icke
som kejserlig minister utan som en verklig vän.
Wallenstein nickade åter.
— Kejsaren, fortsatte grefven går in på alla edra vill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
