Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 794 —
kor. Han ber er på det bevekligaste att mottaga öfverbe-
fälet. Ni är den ende mannen därtill. Ers höghet kan
själf döma med hvilka känslor kejsaren, oaktadt så många
själfvilligt undergångna förödmjukelser, skulle mottaga ett
afslag. Het är alltid vådligt att tvinga sin öfverhet till
sådana förnedrande böner, till ett sådant erkännande af be-
gången orättvisa, hvartill kejsaren redan låtit bekväma sig.
Hur mäktig ers höghet än är så är likväl kejsaren mäkti-
gare, och ers höghet må besinna hvad man efter slika upp-
träden hade att vänta af öfverheten. Det kunde vara farligt
att allt för mycket reta och förödmjuka sin herre och kej-
sare ... A andra sidan är denne, som jag förut nämt, fär-
dig att gå in på alla villkor. Till hvarje pris vill han köpa
ers höghets bifall.
Grefve von Questenberg tystnade. AVallenstein reste
sig och promenerade fram och tillbaka på golfvet. För-
gäfves forskade grefven i hans ansikte för att se hvad som
kunde röra sig bakom hans panna. Men ingen skiftning i
ansiktsuttrycket förrådde Wallensteins tankar.
Till slut stannade denne framför grefven, som steg upp
från stolen.
— Ni kan säga kejsaren, att jag skall tänka på saken.
Grefvens förut så dystra anlete strålade hastigt upp.
— Jag får då meddela kejsaren den glada underättel-
sen, att ers höghet mottager öfverbefälet?
Wallenstein rynkade ögonbrynen.
— Ni skall säga kejsaren, att jag skall tänka på saken.
Om tre veckor kan ni vara här tillbaka för att underhandla
med mig i händelse jag verkligen skulle vara benägen för
denna dårskap att öfvertaga öfverbefälet. Då .får ni äfven
veta mina villkor. Farväl!
Grefven bugade sig och gick ut.
Wallenstein återtog sin tysta promenad. Han gick
några slag öfver rummet. Så satte han sig i länstolen,
lade armarne i kors öfver bröstet och försjönk i tankar.
Hans anlete fick ett ännu dystrare och kallare uttryck än
vanligt. Han tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
