Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| TRETTIOFÖRSTA KAPITLET. |
Så träffar jag er ändtligen, monsieur! |
— Och ni råder mig verkligen till detta?
— Ja, ers majestät. Det synes mig fördelaktigare att
ha en mäktig man som vän än som fiende.
Det var i Gustaf Adolfs tält. Härtig Bernhard talade.
Efter besöket i München hade svenska hären dragit
västerut till Schwaben. Så kallades den tiden Tysklands
sydvästra hörn, genomflutet af öfre Donau och i öster af
floden Lech skildt från Bayern. Det var ett småbergigt
land med slott och gamla borgar på grönskimrande
vinkullar. I väster reste sig Schwarzwalds skarpåsar och
nedanför dessa utbredde sig den bördiga Rhendalen med sina
idoga städer.
Oroande underrättelser hade inlupit. Bondekriget
utbredde sig allt vidare. Bönderna som voro fanatiska
katoliker och helgondyrkare, behärskades helt och hållet af
prästerna och när svenskarne inträngde i Bayern, gingo
munkar och präster omkring och predikade korståg mot kättarne.
De svenska regementena, i synnerhet de, hvilka
blifvit afskilda från hufvudhären, hade det ganska svårt
och voro ofta i betänklig klämma. I stora skaror samlade
sig de upphetsade bönderna, traktens adelsmän slöto sig till
dem och ordnade dem till verkliga härmassor. Mången gång
uppgingo dessa till icke mindre än tio tusen man och när
en svensk afdelning råkade ut för en sådan skara, var den
ofta förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0822.html
