Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 815 —
Kriget fördes på det vildaste sätt. Bönderna lade sig
i försåt i skogspassen och öfverföllo tågande spridda trupper
och proviantforor. De intogo städer, som voro besatta med
svensk garnison, och nedhöggo invånarne. Lagen pardon
gafs. Man stack, brände, plundrade, skändade, så mycket
man kunde komma åt. Öfver hela Bayern utbredde sig
resningen.
De svenska generalerna och öfversterna och förresten
kungen med voro ursinniga öfver detta sätt att föra krig.
I många epistlar från den tiden ha de gifvit uttryck åt sina
känslor.
»Detta sällskapet» — så skrifver en gammal öfverste —
»håller mig här tämligen varm och håller här icke ringa
hus med härjande och fördärfvande, lägger allt uti aska
hvad som ackorderat och kontribuerat hafver, och håller sig
uppe i skogar och pass, som här i landet uti stort antal
äro, så att man icke kan komma till dem och klappa
dem ut.»
De svenska befälhafvarne, som med sina spridda trupper
stodo i olika delar af landet, voro nästan maktlösa mot
dessa bondeskaror. Gång på gång snappades patruller bort
och ofta fann man på vägar och fält de ohyggligt stympade
liken efter marterade svenska officerare och soldater. Ögonen
voro utstungna med knifvar, kinder och öron brända af
glödande järn, fingrar och tår afklippta, naglar uttryckta,
magar uppslitna, lemmar krossade — allt tydde på den
mest våldsamma grymhets lössläppta raseri.
Det var på tiden att häjda denna bonderörelse och för
den skull tillgripa de kraftigaste medel.
Men hvilka? Med Wallensteins hjälp eller utan; det
var frågan ...
I Gustaf Adolfs tält i lägret, som var slaget i närheten
af Iller, en biflod till Donau, voro några högre officerare
samlade.
Man diskuterade situationen. Härtig Bernhard hade
nyss talat. Kungens annars så lifsglada och öppna ansikte
såg mörkt och eftertänksamt ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
