- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
828

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 828 —
ifriga att vid hvarje tillfälle göra dem skada. Därför sam-
lade de sig geaast för att tåga mot fienden.
— Långe plåtslagaren och de andra handtverkarne få
se till foran under tiden, ropade de, i det de med Hjelm i
spetsen drogo bort.
Knappt hade de försvunnit förrän Bemänglet och de
tre svenska soldaterna i vild fart skyndade i väg med foran.
Det gällde att ha hunnit undan så långt som möjligt, innan
mörkrets inbrott. Sedan under natten hade man ju större
utsikt att reda sig. Med Hjelm hade man kommit öfver-
ens, att han skulle söka upp dem några mil längre åt öster,
och fann han dem icke där, skulle de träffas i svenska
lägret.
Under tiden ströfvade denne omkring med bönderna
i skogen. På de mest slingrande vägar förde han dem.
— Hvar äro de svenske hundarne? Hvar var det du
såg dem? frågade bönderna oupphörligt.
Häråt var det. Vi ha blott att passera genom sko-
gen, svarade denne och pekade i någon riktning.
Bönderna traskade i väg. Då de närmade sig skogs-
brynet, uppmanade Hjelm dem — för att vinna så mycket
tid som möjligt — att färdas långsamt och försiktigt framåt.
Det minsta buller, och fienden kommer att undgå oss.
Bönderna smögo sig framåt som indianer på krigsstråten.
Då de kommit fram till skogsbrynet lade de sig ned på
magen och spejade. Framför dem utbredde sig en vid
slätt. Men inga människor syntes till. De började knorra.
Du har fört oss galet, snickare, knotade de.
Nej, det var här min kamrat och jag sågo dem.
De hade bundit sina hästar vid träden där borta och höllo
just på att rasta, svarade Hjelm
— Men nu finnas de ju icke här.
Nej, de ha väl ridit sin väg. Friskt mod, mina
vänner! Aftonen är snart inne. Då slå de läger för natten
och då öfverrumpla vi dem och döda dem.
■ Bravo! Men hur ska vi finna dem? vrålade bond-
hopen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0836.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free