Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 844 —
Ja, men det behöfs väl andra mänskor än soldater
och bönder.
— I helsicke gör det så! utbrast kapten Lars ilsket.
Vi skola plöja våra åkrar, så vår säd, fordra våra djur
och vårda våra skogar så att vi ha hem, mat kläder, och
sedan kunna vi taga oss en kvinna, som gifver oss söner
och döttrar, hvilka vi skola fostra i tukt och herrans förma-
ning och mer behöfver ta mig tusan icke mänskan för att
lefva och lefva lycklig. Och vill någon komma och taga
detta ifrån oss, så skola vi till sista blodsdroppen försvara
det, så att fienden flyr med blodiga pannor. Och för att
göra detta behöfver man icke läsa sig sprängd i dammiga
luntor eller krama fingrarna stela kring ett pennskaft.
Kapten Lars pustade, fyllde i pokalen och sade: Skål!
Ja, skål, kamrat! Du har rätt. Jag menar alldeles
som du. Mänskan behöfver icke mer än en jordbit, en
kvinna och ett svärd för att lefva och lefva lycklig.
Allt annat är ett löjligt nonsens.
Nå, hvad sitter du här och gruffar för då, när du
hyser samma mening?
— Jag ville endast skämta med dig.
Skämta du så lagom, mumlade kapten Lars och
rynkade bistert ögonbrynen.
Man lämnade det hetsiga ämnet och fortsatte i allt
gemyt att dricka, prata och skämta.
Då fångades Benranglets uppmärksamhet plötsligt af
ett ansikte som föreföll honom bekant.
Jag har sett den mannen förut; jag har alldeles
säkert sett honom. Men hvar? Hvar? tänkte han.
Han kunde omöjligt påminna sig detsamma.
Mannen, hvilkens ansikte frapperat Benranglet, yttrade:
— Mere gånger har jag varit nära döden, på slag-
fältet eller i duellen, men alltid har jag kommit lyckligt
undan. Endast en gång — det var för en tjugu år sedan
trodde jag det var alldeles slut med mig.
Och under hvilka omständigheter, grefve? frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
