Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 848
des, kraftiga handslag växlades och så begaf man sig hvar
och en till sitt.
Benranglet följde med ögonen grefve Eberhards rörelser.
Då han såg denne stiga upp från bordet, reste han sig också
och närmade sig honom. Men han ville icke tilltala honom
därinne, utan vänta till dess han kommit ut i det fria och
om möjligt träffade honom ensam.
Grefve Eberhard aflägsnade sig i sällskap med sin kam-
rat och den svenske officeren, med hvilken han samtalat
vid bordet.
— Sakrament I mumlade Benranglet. Tänka de då gå
tillsamman ända till hans tält? Min hjärna brinner af hämd-
lystnad och jag vill gärna ha den här saken, åtminstone
utmaningen, uppgjord redan i kväll.
Den svenske officeren tog snart farväl och gick till sitt
tält.
— Bravo! tänkte Benranglet. Det är bättre så.
Som döden sväfvar i krigets spår, straffet i brottets,
följde Benranglet sin dödsfiende.
Den främmande officeren stannade för att ordna nå-
gonting på sin dräkt. Grefve Eberhard gick några steg
ensam.
Ögonblicket var inne.
Benranglet närmade sig grefven och lade sin hand på
hans axel. Denne vände sig om.
— Så träffar jag er ändtligen, monsieur 1 yttrade Ben-
ranglet kärft.
— Hvad behagas?
•— Så träffar jag er ändtligen. Känner icke monsieur
igen mig?
Grefve Eberhard betraktade förvånad den långe främ-
mande officeren.
— Nej, jag kan icke påminna mig ha haft den äran,
svarade han spotskt.
— Aran är just icke så mycket bevändt med. Men
vi ha likväl en gång förut, — blott en enda gång, hvilket
var mer än tillräckligt — träffats. Det där kanske kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
