Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 847 —
den och fått ett hål, stort nog för att hon skulle kunna
krypa igenom. Man kan tänka sig, hvilket arbete det varit
för hennes svaga krafter!
— Och grefve von Waldecke återfann henne aldrig
mera?
— Waldecke! Ja, det var ju så han hette. Intet tvif-
vel mera. Det är han .. . Ah! Innan solen går ned i mor-
gon skall en af oss vara ett lik, mumlade Benranglet.
• • • Nej, jag återsåg henne aldrig. Jag tror att hon
svalt ihjäl i skogen eller omkom på annat sätt. En söt-
unge var det emellertid, svarade grefven.
Samtalet drunknade i det allmänna sorlet.
Baner höjde en skål för kungen.
Hela församlingen reste sig. Somliga voro mycket röda
och upphettade i ansiktena, en och annan tung krigarkropp
kanske vacklade något, men ur allas ögon lyste glädje och
stolt beundran.
. . . Ingen så stor och ärorik konung som Gustaf Adolf
funnes i tiden, yttrade Baner. Ingen som så förstått till-
vinna sig folkens hjärtan och slå sina fiender med skräck.
Genom sin snillrika krigskonst hade han fört dem, en få-
talig skara, från Östersjöns kuster, genom hela Tyskland,
öfver Rhen, Donau och Lech; kejsarens öfvermodiga här
hade han krossat vid Breitenfeld, de förtryckta hade han
befriat, de plundrade hade han återgifvit deras rikedomar.
Hela världen vördade honom som en väldig krigare, en
vis statsman, en ädel mänska. Lefve Gustaf Adolf, den
store och ärorike! Lefve han!
— Lefve Gustaf Adolf! ropade alla svenskarne med
dånande stämmor.
Endast grefve Eberhard och hans kamrat tego. Talet
skorrade väl mycket i deras öron. Men af artighet mot
den man, hvilkens gäster de voro, höjde de likväl sina po-
kaler och drucko den svenske kungens skål.
Det var tid att bryta upp. De svenske och främmande
officerarne reste sig från sina platser, afskedsbägare töm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
