Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
jüotvilja mot dueller och åtminstone få affären uppskjuten
till dess man träffades på neutral mark. Och den som
vinner tid, vinner allt. Vunne han endast detta, skulle
han nog laga så att han och den svenske officeren, hvil-
kens maka han röfvat, icke mera träffades i detta lifvet.
förresten kunde han leja några lönnmördare för att bli
honom kvitt. Det vore onekligen det bekvämaste sättet;
bra mycket bekvämare än att slåss på lif och död. Ty
grefve Eberhard anade att om duellen komme till stånd,
skulle den bli på lif och död.
Då Benranglet hörde grefve Eberhards svar, rynkade
han föraktfullt sin stora näsa.
— Jaså, monsieur påminner sig icke, att vi träffats förr.. .
Ivanske monsieur icke heller påminner sig en viss gård i
norra Tyskland, där för tjugu år sedan en viss flicka bodde
med sin far och dit en viss morgon tre skurkar kommo
för att röfva bort flickan. Och de skulle otvifvelalaktigt
lyckats i sitt nedriga anslag om icke just samma morgon, sedan
fadern, som velat försvara sin dotters ära, blifvit nedhuggen
och gården antänd, en ung man — eller en glop, som
monsieur så elegant uttrycker sig — i yttersta minuten an-
ländt, med tre välriktade hugg sträckt skurkarne till mar-
ken och befriat flickan. . . Jaså, monsieur påminner sig
icke detta? Tod und Teuffel, hvilken feghet!
. .. Men jag minnes det. Jag var den unge glopen,
som slog er till marken. Jag var den man, hvilkens maka
ni sedan bortröfvade. Jag har sökt er i hela mitt lif. Nu
har jag funnit er. Och jag skall veta att hämnas min för-
lorade lycka.
Vid dessa ord lade Benranglet sin hand hårdt på
grefve Eberhards panna, så att det nästan var som om han
tilldelat honom ett slag.
Grefve Eberhard blef blodröd i ansiktet. Vreden öf-
ver gesten och de kränkande orden jagade fegheten på flyk-
ten. Och då han såg att kamraten, hvilken först, då denne
märkte sin vän stå i samtal med en för sig obekant person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
