Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 860 —
Benranglet kastade en skarpt forskande sned blick på
sin vän.
— Ja, mellan svenska officerare, yttrade han.
— Men grefve von Waldecke var skickad af Wallen-
stein för att å hans vägnar underhandla med kungen.
— Han var min fiende, svarade Benranglet.
— Men han var kungens gäst.
Han var min fiende, upprepade Benranglet hård-
naekadt.
Det var allt det svar, kapten Lars kunde få från sin
vän.
En fältskär väcktes, såret blef förbundet och man be-
gaf sig till sina tält.
Då återtog kapten Lars sin fråga. Han var mycket
orolig för sin vän. Icke trodde han väl att kungen —
hvilket lätt kunnat hända en mindre lysande officer —
skulle låta hänga Benranglet och därigenom beröfva sig en
af sina bästa klingor, men han fruktade för att hans vän
skulle blifva straffad, kanske degraderad, och mista sin öf-
verstegrad.
— Hvad tror du kungen ska säga?
Han må säga hvad han vill. Jag har icke kunnat
handla annorlunda än jag gjort, svarade Benranglet.
’— Men du hade väl åtminstone kunnat vänta och upp-
skjutit saken till dess den kejserlige officeren lämnat lägret,
menade kapten Lars.
— Vänta och vänta och vänta1 Tod und Teuffel! Jag
har icke tålamod med att vänta. Jag har väntat i tjugu
år på att träffa denne skurk och jag skulle nu, då jag ändt-
ligen stod öga mot öga med honom, uppskjutit affären! Då
känner du icke Benranglet, Korf. Och förresten . . . om jag
låtit honom först lämna lägret, skulle han gjort allt för att
söka komma undan. Från det ögonblick han visste hvem
jag var, visste han också att det skulle komma till strid,
och en strid på lif och död. Ty oaktadt sin skicklighet
som fäktare var den ädle grefve Eberhard von Waldecke
dock en ganska feg natur. Förbannelse öfver hans minne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
