- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
861

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. »Så träffar jag er ändtligen, monsieur!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bemänglet blickade mörkt framför sig, där han i den
månljusa natten vandrade vid Hjelms och kapten Lars’
sida. Denne senare upphörde icke med sina förebråelser
och sina oroliga aningar.
— Men du kommer att bli straffad; du kommer att
få hänga, yttrade han.
— Det kvittar mig lika, nu sedan jag fått död på
skurken.
— Men . .. Men ... men ...
— Håll käft, kapten Lars! Gå icke här och prata dum-
heter! .. . Potz Tausend Donnerhölle! Antag att en bof, me-
dan du går här nere och är idiotisk, smöge sig till din
gård, dödade din gumma, bortröfvade och bortförde din
ljuslockiga Anna- Lisa, satte eld på huset och kastade lill-
Lars in i lågorna, så att du, när du en gång återvände, af
hela ditt vackra hem endast funne en förkolnad grushög —
antag detta; skulle du då gifva dig någon ro, innan du
uppsökt skurken, om det också vore ner i det rödaste hel-
vetets mest hvitglödgade kammare, och med en välriktad
värjstöt förpassat honom till evigheten och hämnats? Du
skulle kanske gå fram till honom, ta af dig hatten, buga
dig och säga: Herr skurk! Jag är förbannadt ilsken på er,
men jag vill likväl vänta ett par dar, till dess ni kommit
härifrån och sedan får ni söka upp mig för att göra mig
den äran att slåss. Jag tror knappast att du skulle bry
dig om att inlåta dig med honom i ordentlig duell utan
bums rusa på honom. Hvaba?
Kapten Lars runda klotögon stirrade häpna på Ben-
ranglet. Den sidan af saken hade han icke tänkt sig. Han
hade litet svårt att fatta situationen, men då han ändt-
ligen begrep den, blef hans ansikte blodrödt, hans händer
knöto sig, hans kropp skälfde och han röt:
—- Vid alla blåsvarta djäflar, om någon bure hand på
min gumma och förförde min Anna-Lisa! Jag skulle krossa
hvarje ben i hans syndiga kropp, jag skulle krama gallan
ur honom, jag skulle sticka ut hans ögon, jag skulle äta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0869.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free