- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar. Roman från Sveriges storhetstid /
878

(1899) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. »Se här mina villkor!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

878 —
-unga grefvinnan von Rosenberg hade slutit sig en mängd
herrar och hon sökte trösta sig öfver sin älskares, grefve
von Waldeckes långa bortvaro genom att grundligt kokettera
än lör den ene än för den andre, hvarigenom de ädle
riddarne blefvo alldeles konfunderade och betraktade hvar-
andra med mörka blickar.
Efter jaktsällskapet följde långsamt på betydligt afstånd
en rad vagnar, innehållande allt som behöfdes för att midt
i skogen anordna och duka upp» det ståtligaste gästabud.
Efter en halftimmas ridt var man framme vid den
plats, där vildsvinen spårats upp. . Nu delade sig jägarne i
flera grupper för att från alla håll intränga i skogen. Da-
merna följde dem med klappande hjärtan på afstånd. Grefve
von Questenberg skilde sig från sin vän och slöt sig till
jägarne, medan Wallenstein steg af hästen och slog sig
ned på en fältstol, som en page bar fram till honom.
Jakten hade börjat. Skogen genljöd af rop och signa-
ler. De skrämda djuren kommo rusande från alla håll,
men öfverallt träffade de på en ring af jägare på snabba
hästar. De vände, sprungo i vild fart om hvarandra, ett
och annat djur lyckades bryta jägarkedjan och komma ut,
men de flesta blefvo nedstuckna. Några af galtarne satte
sig likväl till motvärn, rusade på ryttarne, rispade med
sina starka betar upp hästarnes bukar, kastade ryttaren
till marken och sårade honom ofta ganska svårt. Detta
var just ett nöje i de oförvägna Wallensteinska office-
rarnes stil. Farligt på samma gång som underhållande,
fordrande djärfhet, påpasslighet, säker hand och skicklig
ridkonst. En retad eller sårad vildsvinsgalt var sanner-
ligen icke att leka med. Han kunde ofta vara farligare
att möta än en fiende.
Grefve von Questenberg hade lyckats nedlägga tre djur
utan att hvarken han eller hästen hade erhållit en skråma.
Grefven var förtjust. Han hade glömt sina krämpor, han
var vid ett briljant humör i följd af det löfte, han lyckats
afpressa Wallenstein, och han hängaf sig helt åt jaktens
eggande nöje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:29:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hngulabrig/0886.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free